Jag följer - med långa avbrott - riksdagsdebatten, som ser ut att leda mot regeringskris och nyval. Jag har ju tidigt anat att det skulle bli så. Men jag stänger hela tiden av för att fundera över den starka ambivalens jag känner, när jag ser dessa överraskande unga, men lika överraskande historie- och kulturlösa företrädare för befolkningen. Oresonlighet, självupptagenhet, maktlystnad. (Värst är Annie Lööf.) Flera av sverigedemokraternas företrädare ger på något tafatt sätt intryck av "vanliga hyggliga pojkar", men någonting i mig försöker upprört varna mig för sådana känslor.
Som så ofta dyker det upp en diktrad - likt ett memento. Efter en stund inser jag att dikten skall användas just så - som ett påpekande om hur man måste se på tillvaron.
För när jag lyssnar till en av dessa unga främlingsfientliga, en prydlig man med någorlunda korrekt svenska, upprepar det i mig: "ormar är älskliga varelser om man råkar tillhöra samma giftgrupp".
Vem skrev det där? Jag letar i min hylla. Till sist finner jag - Artur Lundkvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar