Ikväll har jag sett ett märkligt inslag på TV: en organisation som ifrågasätter fotbolls-VM i Sverige 1958. Det är lika stolligt och overkligt som att höra folk förneka judeutrotningen under andra världskriget.
Fast historien är verkligen manipulerbar. Jag minns gamla fotografier från ryska revolutionens tidigaste år som några decennier senare åter publicerades - och jämförde man bilderna fann man att några personer stigit ut ur fotografierna...
Men jag, som var parkeringsvakt i Göteborg vid VM 1958, och därför fick gratis tillträde till matcherna, jag satt på den långsida där Kurre Hamrin långsamt spatserade mot västtyska målet. Och familjen skaffade TV för att kunna se finalen i Stockholm: och jag minns, starkare än jag minns mina barns första stapplande steg, en klasskamrats hysteriska jubel när Liedholm gav Sverige ledningen. Att förneka att detta ägt rum! Det är nog det dummaste jag hört på mycket länge.
(Men historien är manipulerbar. Redan påstår den sittande regeringen att klyftorna mellan rik och fattig har utjämnats sedan man tog över Rosenbad. Och det är bara 8 år sedan.)
Det är 56 år sedan Garrincha snubblade sig förbi sina motspelare och Fontaine gjorde 13 mål. Att förneka det är bara inte möjligt. Och att påstå att Kurres mål aldrig inträffade, i alla fall inte i Sverige... Är det sånt vi har yttrandefriheten för...
Men jag uppfattade filmen som att den var manipulerad, fejkad och att det var det som var den roliga leken med åskådaren att hen skulle gå på dokumentären om sällskapet som ifrågasätter vw 58, som egentligen inte finns. Filmen slutade ju med att huvudpersonen (den ifrågasättande) slog av projektorn i ett arbetsrum där också filmteamet fanns – eller har jag fattat fel?
SvaraRaderaJa, har du rätt så hör jag sannerligen till dem som "gick på det"! Om du har rätt var det en skickligt gjord skröna!
SvaraRadera