Har just läst Anne Fadimans fina essä-samling Confessions of a Common Reader (1998) - en lättsam och välskriven samling kåserier om böcker, boksamlande, antikvariat och om hur man skall förvara dyrgriparna. Hon talar sig varm för många boksamlare genom historien.
Jag skulle vilja bidra med att berätta om bokhandlare jag mött, sådana som verkligen var riktiga bokhandlare, de som älskade inte bara böcker utan glimten i potentiella bokköpares ögon som avslöjade att här handlade det om kärlek till litteraturen. Jag skall nöja mig med att här berätta om en sådan bokhandlare.
När jag växte upp hade vi mycket få böcker hemma. Men böcker var tidigt det jag uppfattade som viktigast i livet. Jag sparade och köpte böcker när jag kunde, men var fattig student. På gamla Eckersteins i Göteborg var jag en flitig gäst, men mindre flitig kund, av självklara skäl. När Faber & Faber gav ut T. S. Eliots Collected Poems i ett vackert ljusblått linneband, hade jag många gånger stått där och fingrat på det, gång efter gång. Den boken skulle kosta lika mycket som månadshyran på min studentlägenhet och jag satte tillbaka den. Gång efter gång. Tills bokhandlaren som jag alltid pratade med kom fram till mig och frågade om jag tänkte bestämma mig. Jag skakade på huvudet. Den var för dyr för min ekonomi - mitt bibliotek växte med hjälp av antikvariaten och billiga pocketböcker. Han nickade, tog ut det vackra bandet och såg på det. Och plötsligt tappade han boken i golvet. Jag minns hur skräckslagen jag blev, han böjde sig, tog upp den, såg på den, ingenting hade hänt. Sedan sa han, bekymrat: 'Ja en så misshandlad bok kan jag bara ta en krona för.' Och följde med mig till kassan.
Jag tog ned den för en stund sedan. I blyerts står priset: 31:90. Den har fortfarande en vacker blå pärm, den ser nästan oläst ut, tills jag öppnar och ser mina millioner kommentarer i marginalerna. Jag har haft den framme i snart femtio år. Så rätt han hade - bokhandlaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar