tisdag 22 november 2016

Nazisternas verkliga återkomst

Ibland har man mer rätt än man nästan orkar ta in! 
     I The Atlantic kan man läsa hur amerikaner som är för Trump, med HITLERHÄLSNING ropar Heil Trump! Jag citerar:

   “Hail Trump, hail our people, hail victory!”

        That’s how Richard B. Spencer saluted more than 200 
   attendees on Saturday, gathered at the Ronald Reagan 
   Building in Washington, D.C., for the annual conference 
   of the National Policy Institute, which describes itself 
   as “an independent organization dedicated to the heritage, 
   identity, and future of  people of European descent in 
   the United States, and around the world.”


Över 1 million fler amerikaner röstade för Hillary Clinton - och USA skryter med att vara en demokrati!!! För andra gången väljer man på odemokratiskt vis en livsfarlig och okunnig till presidentposten, först den där undervegetationen som satte igång ett av vår tids värsta krig, och nu en hotelldirektör som inte verkar begripa nånting av vanlig mänsklig anständighet och som kring sig väljer precis den typen av galningar som får amerikaner att göra som bilden i The Atlantic avslöjar, och som, om man varit annorlunda klädd, kunde ha tagits från ett nazistiskt 30-talsmöte i München. 
     Och det där ständiga snacket om européer - så trött jag blir på det. För vad är det som utmärker vita med europeisk bakgrund? Total hänsynslöshet inför möten med andra. Så har det varit i alla tider, när kristna européer har "upptäckt" världen. Hur man år 2016 fortfarande kan bete sig så är inte bara obegripligt utan direkt skrämmande och förfärligt.

TILLÄGG
Mitt på dagen (tisd 12.30) läser jag (i Washington Post) att restaurangen, där ovanstående ägde rum, ber om ursäkt för att man hade tillställningen - restaurangen hävdar att man inte kände till vilken organisation som bokat. Det ändrar dock inte det faktum att vita amerikaner beter sig på det sätt som visades.


tisdag 15 november 2016

Att lära sig namnen på medarbetarna

Jag borde ha gjort liknelsen tydligare häromdagen har jag fått veta. Att vår flathet inför Hitler och nazismen en gång i tiden ekar den flathet vi nu uppvisar inför Erdogan och Trump. Jag trodde jag var tillräckligt tydlig. Högerextremismen är ju - om inte annat - väldigt tydlig.
     Men låt mig för allt i världen vara tydlig när jag påminner om hur vår flathet inte kände gränser när vi en gång såg Hitler välja sina närmaste medarbetare: Himmler, Göring, Goebbels osv. Hela listan finner man på Wikipedia under Nürnbergrättegången.
     Nu väljer Trump långsamt ihop sitt lag. Betyder det att vi bör lära oss namnet Bannon som vi en gång lärde oss, exempelvis, namnet Goebbels?

onsdag 9 november 2016

Historien upprepar sig. Eller?

Idag är det åter 9/11. Nine-eleven, skulle vi väl utläsa det...? Donald - jag hade så när skrivit Duck - Donald Trump i Vita Huset!!!
     Jag har bett vänner som befinner sig i Mexico att snabbt ta sig ut, om de nu inte är baddare på att klättra över murar...
     En gång i tiden valdes med demokratiska metoder Hitler in i riksdagen... (Och det amerikanska systemet med "Winner-takes-all"-principen är väl egentligen inte ens demokratiskt.)
     Och en gång i tiden kom Chamberlain tillbaka med den storståtliga "Peace-in-our-time"-repliken. Och hela Europa andades ut. Och idag ser vi samma Europa stå och bocka när Erdogan fängslar den ena misshagliga journalisten efter den andra. Och kom ihåg: hela den här bedrövliga soppan med flyktingar och Syrienkrig och muslimnoja startade när Bush, en lagligt, nåja, vald president storljög och kastade ut världen i det som egentligen är det där tredje världskriget alla skräms med.
     En av mina elever skulle för många år sedan översätta Chamberlains replik och sa: "Ärtor i vår tid". Det är faktiskt inte roligt längre, för det har på sitt sätt visat sig vara den mest korrekta översättningen -

fredag 26 augusti 2016

Bengt Nerman 1922-2016

Snart liknar min adressbok en medeltida dödsdans, det står en lie vid vartannat namn. Bakom namnen liv av alla möjliga slag, i sann demokratisk anda får alla till sist samma lie vid sin sida. Garveriarbetare och professorer, skäggiga gubbar och permanentade äldre damer.
     Men idag ritar jag in min lie vid ett namn, som stått för viktiga delar av det som varit mitt liv. När jag skrivit min Grundtvig-roman (Den tjugotredje dikten) saknade jag något; jag behövde säga något om det viktigaste i folkbildningsgärningen: samtalet. Som så ofta läste jag Bengt Nerman och skrev sedan Komma nära som ett svar på hans enträgna påståenden att det bara är när man berättar (om sig själv) som man blir en person.
     Och nu läser jag att han slutat samtala.
     (Och inte hann han uppleva att den svenske författare vi båda skattade så högt fick ett eget litterärt sällskap: när vi träffades pratade vi alltid om Walter Ljungquist. Med vem skall jag nu prata om honom?)

tisdag 16 augusti 2016

Margot Wallström och Herr Erdogan

Nu saknar jag en chefredaktör som Torgny Segerstedt. När jag denna morgon vill påminna om att vi faktiskt har en utrikesminister med civilkurage och omdöme skulle jag vilja att de stora drakarna som en man ställer sig bakom henne. Jag minns med olust att Battran (av marknadsliberala skäl naturligtvis) ondgjorde sig över att Margot Wallström läste lusen av Saudiarabien där man piskar oppositionella till döds. Men idag - vem backar upp henne när hon försöker få turkarnas nye envåldshärskare att backa från det ena befängda beslutet efter det andra.
     Vid ett annat tillfälle i historien försökte en regering bli av med folk som inte "passade" och i GHT skrev då Torgny Segerstedt: "Herr Hitler är en förolämpning."
     Och också den gången blev svenska politiker "uppkallade" för att ordningen skulle återställas i vårt lilla konungarike.

lördag 13 augusti 2016

Ett jobbigt memento

Jag får en vänlig förfrågan: "Håller du på med något nytt?"
     Jodå. Det nya kommer i mars/april. Mer om det då.
     Men när jag nu sätter igång ännu ett projekt kommer jag att minnas ett kort uttalande av den alltid lika irriterande kloke Béla Hamvas. Jag letar, och finner det. I en av sina essäer säger han att en del bra tänkande tar form i epigrammatisk korthet. Han ger exempel från hela världen, men nog av... Det är slutklämmen som får mig att fundera en extra gång inför detta nya projekt: (jag gör en snabböversättning från den tyska översättningen av hans ungerska original.)
     'Den, som skriver mer än vad som ryms på ett visitkort, talar inte sanning.'

måndag 1 augusti 2016

EU:s tassande inför Turkiet

Det finns bara en sak att säga om EU:s tassande när det gäller Turkiet. Låt Turkiet säga upp avtalet!
     I Dagens Industri (nätet) läser jag att Turkiet kommer att säga upp flyktingöverenskommelsen om inte turkar får visumfrihet till EU. - Sker det inte före oktober, säger Mevlüt Cavusoglu, utrikesminister, säger Turkiet upp överenskommelsen.
     Hur mähäigt kan EU vara? Låt Erdogan säga upp överenskommelsen! Eller är det så att vilken pseudodiktator som helst kan pressa EU till vad som helst? Dags för Swexit!